Älskar er<333

Jag saknar. Jag tror alla sagnar någon ellet något. Kanske en plats eller  någon persson eller kanske en händelse.
Om man aldrig skulle varit med om den händelsen, kommit till den platsen eller mött den där personen, då skulle man aldrig behöva sakna. Fast o andra sidan hade man kanske aldrig fått göra något kul. Så i alla fall jag tycker att den där hemska saknaden är värt att man faktiskt fått upleva något riktigt speciellt och lära känna någon så fantastisk persson. Jag tror flera håller med mig. Men den där saknaden, den är så stor. Man längtar tillbaka och önskar att man kunde uppleva det om och om igen. Att personen eller djuret aldrig, aldrig skulle försvinna. Försvinna bort och sen aldrig mera komma tillbaka... Alla skulle vi nog vilja det, att allt bra kunde vara för evigt. Men så är det inte.... Det är det som är livet. Inget bra stannar kvar hela livet. Jo, något kanske men det mesta försvinner på ett eller annat sätt.
Jag saknar både platser, upplevelser, personer och djur.
Men egentligen, om man aldrig skulle mött den där personen/djuret eller om man aldrig skulle fått se den där underbara platsen. Då skulle man inte sakna men man skulle längta. Längta efter den speciella personen som alltid ska finnas hos sig när man är ledsen eller glad, som ska trösta och skratta med en. Man skulle längta efter att få se alla de underbara platser som finns.
Saknaden kommer nog alltid att finnas där. Alltid efter något, kanske inte så stort  men alltid nåt, man slipper inte undan helt enkelt... Man får försöka vara glad över det man fått se och över att man fått träffa denna person. Tänka på alla underbara minne och försöka att inte tänka lika mycket på allt sorgligt, då borde det väl gå bra... ELLER????

 Saknade, det är dom... Tre hästar som jag vet är saknade av tre personer. Alla hörde ihop me varran men alla försvann. :'( Saknaden är stor men minnena tilsammans är ändå de bästa, de är jag säker på<333